Tysta baletten tilltalar mitt skaparsinne. Som Drömresor och Osynliga teatern. Att märkas men inte synas. Fattar nån? Att greppa det ofattbara, att fatta det ogripbara, att drömma den omöjliga drömmen. Men att drömma är att vilja, att ha en idé. Idéer kommer inte av sig själv. Idéer har grott någonstans, fått näring, gödslats. Så mycket vacket har sprungit ut ur så mycket skit. Som smultron. I mjölk som kommit från kon som ätit gräset som grott utifrån kossans mocka. Ibland döljer det vackra någonting elakt. Ett bi, som sticks, smrta, som motas meddels de goda smultronen. Se där ett kretslopp mina kära mermänniskor.